Delar av kvällens trail crew.
Det här var en sådan där kväll när man blir alldeles varm i hjärtat som gammal stigbyggare. Anledningarna till denna upprymdhet är tre; uppslutningen, stämningen, resultatet.
Motljus, golden soil och flanell. Tre goda ting.
Om vi tar det från början och pratar om uppslutningen så var vi inte bara fler än vanligt, det var också en handfull nya bekantskaper. Mycket trevligt! Och när det visar sig att det är ett gäng stigbyggare av bästa kvalité som dykt upp är det ännu trevligare.
Den här stenen var bara en av flera som behövde flyttas.
Och stämningen då? Jodå, den var på topp. Idel glada miner och flitens lampa lyste i kapp med kvällssolen. Ingen sten var för stor att flytta, inget lingonris för obändigt att ta bort. Och när det dessutom langas fram hembakta kladdkakemuffins framåt kvällningen så är det pricken över i:et.
Från en 90-graders kurva till något mycket trevligare.
Men vad höll vi på med då egentligen? Jo, vi höll på med att bättra på slutet av den handgrävda stigen längst bort på Lugnets Röda 15 km. Ni kanske minns att det var en skarp 90-graders högerkurva strax innan slutet som på ett effektivt sätt tog död på det flow man hade. Detta otyg till kurva är nu ett minne blott och istället kan man njuta av att rulla igenom en lätt doserad och väl tilltagen kurva innan man gasar på sista biten. Riktigt fint blev det och en påtaglig förbättring av stigen.
Så ska en slipsten dras när en kurva ska tas.
The final product.
Stor tack till alla som hjälpte till ikväll!